Sidor

tisdag 19 augusti 2014

Att bara tvinga sig lite

När Minna är tolv tvättar hon händerna och duschar till huden spricker. Hon vet inte hur han ska lyckas kunna känna sig ren. När hon är drygt tjugo räknar hon points och kalorier och tränar hämningslöst i jakten på att bli smal och perfekt. Och när vi träffar henne i nutid jobbar hon på att sluta tänka på de sakerna, sluta låta ”reglerna” hon satt upp för sig själv styra hennes liv och stänga henne ute från att skapa beständiga kontakter och vänner (hon hinner inte träffa kompisar för hon måste städa lägenheten, duscha länge, besöka tre nya caféer varje vecka och gå 60 minuter långa promenader varje dag!). Men det är inte lätt. Det finns kanske ingenting som är så svårt som att våga göra saker på ett annat sätt än det hon alltid brukar, det hon har bestämt är Rätt. För vad händer om hon gör Fel?

I en strukturerad, inrutad och ångestfylld värld följer vi Minna genom hennes uppväxt – från tidiga tonår till hon är drygt trettio. Vi får läsa om hur hennes tvångstankar och syndrom går i vågor och skiftar genom uppväxten, ibland mår hon bättre, ibland sämre. Jag bara tvingar mig lite är en gripande bok om hur det är att leva med tvångstankar, manier och kontrollbehov på en nivå där det genomsyrar hela ditt liv. Boken om Minna är delvis byggd på författarens egna erfarenheter, och det märks för den känns väldigt äkta i detaljerna och i sin okonstlade framställning. Inte minst blir det uppenbart hur fruktansvärt mycket tid och energi det tar i anspråk att upprätthålla en fasad gentemot alla andra, att få alla att tro att man mår bra.

Jag fastnade helt i den här boken, och rekommenderar den starkt. Dock utfärdar jag en ”triggervarning”; det kan vara inspirerande och positivt att läsa den om man har liknande problem själv, men det kan också vara väldigt jobbigt om man jämför sig med ”Minna”, och man kan behöva känna och tänka efter under bokens gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar