torsdag 19 december 2013

Älska mig, bara mig

Saga är 16 år och har nyss börjat gymnasiet. Det är en ny värld, kanske inte så mycket i och med själva gymnasiet, men det dyker upp nytt folk, och saga finner sig plötsligt i helt andra kompiskretsar hon gjort tidigare – och även politiska. Där hon tidigare kände sig oinsatt och ganska likgiltig finner hon nu engagemang och empati; i försvar av flyktingar som ska tvångsutvisas, bland djurrättsaktivister och veganer; hos personer som ser annorlunda på samhället och sin egen plats i det än de flesta andra.

Samtidigt brottas hon med problem hemma, där Saga verkar vara den enda vuxna bland de

tre hennes familj består av; hennes mamma sitter mest hemma och är deppig hela dagarna, vattnas ur i Sagas pappas frånvaro. Medan Sagas pappa jobbar över alltmer, försvinner utan att säga vart han tar vägen, och kommer hem med ett stort leende på läpparna. Det blir tillslut Sagas uppgift att försöka reparera sina föräldrars äktenskap och självförtroende när det visar sig att hennes pappa är otrogen.

Saga träffar Lex – som är perfekt, ouppnåelig och fantastisk i sin politiska medvetenhet och aktivism. Det otroliga händer: Lex är intresserad av Saga också – men Sagas vän Joline varnar Saga för att Lex kan vara ”lite knepig” och att någon som vill vara tillsammans med honom måste vara ”en stark person”.

Saga förstår inte alls, men det går snart upp för henne att Lex, och flera andra hon känner, kanske har en annan syn än vanligt på vad det här med ”att vara tillsammans” innebär. Plötsligt haglar begrepp som monogami, polyamorös och poly omkring henne – alltså om man bara kan gilla eller vara kär i en person åt gången, om det bara är personen man är tillsammans med som man får tycka om och hångla med – eller om olika relationer ser ut på olika sätt och är mer flytande än bara antingen ”tillsammans” eller vänner”.

Det är en omtumlande upplevelse för Saga, och en minst lika omtumlande känsla när hon kommer till insikt om att hon kanske vill att hennes föräldrar ska ha ett ”öppet förhållande” (att de är tillsammans men ändå kan träffa andra) – för det verkar ju som att det kanske skulle göra dem lyckliga?!

Låter alltihop det här svårförstått? Låna och läs Älska mig bara mig, jag rekommenderar den! Jag säger hurra att det kommit en bok som handlar om andra normer och funderingar kring kärlek, sexualitet, att vara tillsammans och vänskap än vad vi vanligtvis får läsa om och om igen. Bu för att kärleksobjektet i boken (Lex) visar sig vara en skitstövel, och inte alls är någon bra förespråkare för flersamhet eller polyförhållanden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar