Mystiskt, mystiskt...

Vendela, som boken Månfågel av Ingelin Angerborn handlar om, är en vanlig tjej. Hon saknar sin kompis Minna, som flyttat till England, och drömmer om den snygga musikerkillen Gabriel. Hon känner sig ensam och skriver ett brev som hon lägger under en sten nere vid ån. Vendela tänker inte mer på det tills hon en dag får ett mystiskt brev i brevlådan. Det är skrivet med en konstig skrivstil, har ett väldigt gammalt frimärke och har ett gammalt språk som ingen skulle använda idag. Det är underskrivet med Wilhelm Silveus men Vendela tror att det hela är ett skämt av hennes konstiga granne Cornelia. Trots allt skriver hon ett nytt brev och lägger under stenen nere vid ån. Och hon får svar igen – hon kikar ut i trappuppgången för att se vem som lämnat brevet men det är ingen där. Det hela är väldigt konstigt tycker Vendela. Och varför följer en koltrast efter henne och sjunger sin sorgliga sång? Vad är det som pågår?

Det här är en vacker och lite tragisk historia med övernaturliga inslag och jag tyckte mycket om den. Man blir verkligen nyfiken på de där breven och vem det är som egentligen skrivit dem.