lördag 21 december 2013

Fotbollscup i Biskopsgården under julen!

Biskopsgården e Vi
Vi är en grupp ungdomar från Biskopsgården som vill arbeta för att förändra stadsdelens rykte. Det är en svår sits men inte omöjligt att ändra på om vi engagerar oss i vardagliga frågor. Vi har träffats ett antal gånger och diskuterat hur vi ska gå till väga och vilka vägar och nycklar vi ska använda i vår strävan att skapa en attityd och en synsätt som vi kan bygga vidare på. Den första projekt blir att ge både tjejer och killar tillfälle att njuta av gemenskapen genom att spela fotboll under vår slogan ”Den viktigaste matchen, vinner vi utanför planen”.
Vi hoppas på att både tjejer och killar kan utveckla en kultur förändring som kan ge ungdomarna i områden framtidstro, glädje, att bo leva och studera Biskopsgården med omnejd. Biskopsgården e Vi

Tanken är att vi ska organisera andra aktiviteter under året och i framtiden.
Biskopsgårdens ”e Vi Cup”: 25/26 december Sjumilahallen
Tider 10:00-22:00
Åldersklasser:                                            
P/F 03-00                                                    
F/P 99-98                                                    
F/P 97-93                                                   

Biobiljetter till segrare i varje ålders klass
Anmälningsavgift: 20 kr per spelare
Tröjor till matchens lirare i alla matcher, bäste målvakt läckraste mål mm
 
”Den viktigaste matchen vinner vi utanför planen”
Arrangör: Biskopsgårdens ungdomar

fredag 20 december 2013

Library Ninjas hard facts

Alltså, det här kanske bara vi själva tycker är kul. Men äh, vi utgår från att det vi tycker är kul, det tycker ni är kul. Så därför, när 2013 närmar sig sitt slut, passar jag på att lite kort summera kring vår blogg; vilka ni är som läser, vad som varit mest poppis inlägg med mera.

Kommentera gärna vad ni vill se mer – eller mindre – av. Om ni också har upptäckt att det går att utläsa vem av oss som lagt upp ett visst inlägg utan att läsa namnet på personen, och om det märks vem som gillar vad (vi som skriver har liksom rätt olika smak när det gäller det mesta, och brukar tipsa om helt olika saker). Så.


* Library Ninjas kom igång i början av 2009. Sedan dess har vi lagt upp nästan 600 inlägg – och haft 40.000 sidvisningar. Det är inte lika många som Blondinbella, men det är ändå en hel del! Och det allra bästa är att det ökar hela tiden! Det är alltså fler och fler som går in och läser bloggen. Fett! Vi hoppas det betyder att vi göra nåt ganska bra (om inte så säg till).

* Det här är den första bild som dyker upp när man bild-googlar på "library ninjas":


* De allra flesta som hittar oss, som inte går direkt in på bloggen, hittar till oss genom Google. Topp fem sökningar på Google som lett till att ni gått in på vår sida:
1.    Prinsessan Victoria (!)
2.    Library Ninjas
3.    Vinnare
4.    Filmcitat
5.    D.I.Y.


Okej ettan var märklig.

* Topp 5 länder (där servern är) som ni läsare kommer ifrån:
1.    Sverige
2.    USA
3.    Ryssland
4.    Tyskland
5.    Frankrike


Och den bästa listan: 


* All-time favourite inlägg än så länge – alltså de blogginlägg som flest har glidit in på och läst:
1.    Tips till Vickan (mars 2012, under Tipsa-en-kändis-temavecka)
2.    Skinklägg i gelé, någon? (januari 2013)
3.    SF-bokhandeln i Göteborg flyttar till… (april 2013)
4.    Library Ninjas goes tävlingar! (maj 2011)
5.    Dagens topplista – filmcitat (september 2011)

Ettan och femman här kan ju lite förklara Google-sökorden som ledde folk in på vår blogg.

Jag önskar mig bara en sak. Att varje nytt inlägg blir det med flest läsare hittills :D
Ha nu en fantastisk ledighet allihopa, aktiviteten här kommer minst sagt att vara ljummen under helgerna (glöggen desto varmare) – men vi ses igen snart!

torsdag 19 december 2013

Älska mig, bara mig

Saga är 16 år och har nyss börjat gymnasiet. Det är en ny värld, kanske inte så mycket i och med själva gymnasiet, men det dyker upp nytt folk, och saga finner sig plötsligt i helt andra kompiskretsar hon gjort tidigare – och även politiska. Där hon tidigare kände sig oinsatt och ganska likgiltig finner hon nu engagemang och empati; i försvar av flyktingar som ska tvångsutvisas, bland djurrättsaktivister och veganer; hos personer som ser annorlunda på samhället och sin egen plats i det än de flesta andra.

Samtidigt brottas hon med problem hemma, där Saga verkar vara den enda vuxna bland de

tre hennes familj består av; hennes mamma sitter mest hemma och är deppig hela dagarna, vattnas ur i Sagas pappas frånvaro. Medan Sagas pappa jobbar över alltmer, försvinner utan att säga vart han tar vägen, och kommer hem med ett stort leende på läpparna. Det blir tillslut Sagas uppgift att försöka reparera sina föräldrars äktenskap och självförtroende när det visar sig att hennes pappa är otrogen.

Saga träffar Lex – som är perfekt, ouppnåelig och fantastisk i sin politiska medvetenhet och aktivism. Det otroliga händer: Lex är intresserad av Saga också – men Sagas vän Joline varnar Saga för att Lex kan vara ”lite knepig” och att någon som vill vara tillsammans med honom måste vara ”en stark person”.

Saga förstår inte alls, men det går snart upp för henne att Lex, och flera andra hon känner, kanske har en annan syn än vanligt på vad det här med ”att vara tillsammans” innebär. Plötsligt haglar begrepp som monogami, polyamorös och poly omkring henne – alltså om man bara kan gilla eller vara kär i en person åt gången, om det bara är personen man är tillsammans med som man får tycka om och hångla med – eller om olika relationer ser ut på olika sätt och är mer flytande än bara antingen ”tillsammans” eller vänner”.

Det är en omtumlande upplevelse för Saga, och en minst lika omtumlande känsla när hon kommer till insikt om att hon kanske vill att hennes föräldrar ska ha ett ”öppet förhållande” (att de är tillsammans men ändå kan träffa andra) – för det verkar ju som att det kanske skulle göra dem lyckliga?!

Låter alltihop det här svårförstått? Låna och läs Älska mig bara mig, jag rekommenderar den! Jag säger hurra att det kommit en bok som handlar om andra normer och funderingar kring kärlek, sexualitet, att vara tillsammans och vänskap än vad vi vanligtvis får läsa om och om igen. Bu för att kärleksobjektet i boken (Lex) visar sig vara en skitstövel, och inte alls är någon bra förespråkare för flersamhet eller polyförhållanden.

lördag 14 december 2013

FIFA 14 maraton

Idag ska jag ha hela eftermiddagen för mig själv och hur kan man spendera den undrar ni? Jo, genom att spela FIFA 14 såklart!!!

Här är ett roligt youtube-klipp.

söndag 8 december 2013

Svårslagbart zombie-epos



De senaste årens skräckfilmstrend har gett ett ordentligt uppsving för zombiegenren. Vad som tidigare varit präglat av låg budget och fula effekter, innebär idag dyra film- och serieproduktioner, som World War Z och The Walking Dead, men det har också slagit igenom i det allt mer påkostade tv-spelsmediet. Ett medium som inte bara blivit enormt mycket mer visuellt snyggt, utan också  rymmer produktioner med en dramanivå som tveklöst är på väg att höja sig från b-filmsnivån. The Last of Us är just ett sådant spel!

The Last of Us inleds med en prolog, som utspelar sig samma natt som själva epidemin bryter ut, där vi lär känna huvudpersonen Joel och ser hur hela tillvaron trasas sönder, både i det lilla och i det stora. Själva huvudberättelsen tar vid tjugo år senare. I hjärtat av de stora städerna lever en spillra av befolkningen i permanenta flyktingläger, skyddade av taggtråd, beroende av matkuponger och stenhårt kontrollerade av en omänsklig militärmakt. Joel har blivit en kall och cynisk överlevare, som håller andra människor på en knivlängds avstånd. Allt ändrar sig dock när han får i uppdrag att skydda fjortonåriga Ellie och föra henne i skydd undan myndigheterna. Färden går från den undre världen i Bostons karantänzon och vidare på en odyssé genom ett östra USA i ruiner.

Det första jag slås av är hur otroligt snyggt The Last of Us är. Utvecklarna är desamma som ligger bakom Uncharted-serien och liksom den är The Last of Us enormt genomarbetat och detaljerat. De förfallna miljöerna är fantastiska och karaktärerna ser ibland närmast fotografiska ut i sin detaljrikedom. Spelmomenten handlar i grunden om att ta sig från A till B genom landskapet. Ibland måste du smyga förbi stora grupper av infekterade, ibland kasta dig in i brutala strider, eller fly i vild panik, men lika ofta skall du i lugn och ro ta dig förbi fysiska hinder och orientera dig i miljön. Hela tiden tvingas du söka ammunition, verktyg och förnödenheter och varje strid är en avvägning. Karaktärerna samtalar ständigt, viskar uppmaningar till varandra när fiender är nära, eller tar hjälp av varandra för att komma förbi hinder.


Ett annat positivt inslag är den uppfriskande (och för TV-spelsmediet ganska ovanliga) kvinnosynen. Spelets kvinnliga karaktärer är framställda helt utan objektifierande inslag och är lika förhärdade som någon av männen. Till och med fjortonåriga Ellie är kapabel att ta sig ur de mest täta situationer, med god hjälp av sin kniv och sitt opolerade språk.

Att kalla The Last Of Us för ett zombie-spel är att använda den bredaste definitionen av genren. ”Zombierna” är egentligen levande människor som angripits av någon slags sporer och muterats på ohyggliga sätt. De fiender du möter befinner sig i olika stadier av förändring, från ”runners” – som ser mänskliga ut och som släpar sig planlöst omkring, för att plötsligt kasta sig skrikandes emot dig – till ”clickers” där varje mänskligt drag ersatts av obehagliga utväxter.

Tyvärr finns bara The Last of Us till PS3 (dessutom med 18-årsgräns), något som bara är att djupt beklaga för den som sitter på en annan konsol. För detta är verkligen något av det bästa jag upplevt i spelväg!

onsdag 4 december 2013

Snille & smak på Flashback?

”Alla som känner till Flashback forum har en åsikt om Flashback forum.” Så står det i förordet till den sprillans nya boken Snille & smak. För visst är det så, vilken anledning en än må ha att hänga runt på Flashback, så har de flesta något att säga om sajten med underrubriken ”tar yttrandefrihet på allvar.” Här får alla komma till tals, här är ordet fritt. Här är en anonym och får uttrycka vilken åsikt som helst. På gott och ont. För finns det någonstans där en kan förfasa sej över eller fnissa/skratta/hånflina överlägset åt andras dumhet, så är Flashback ett riktigt praktmecka. Och det är just detta som författarna till boken Snille och smak har tagit fasta på.

I boken tar författarna upp olika diskussionstrådar på Flashback och analyserar dem närmare. I tråden ”konstiga saker ni har tvättat alternativt diskat” vill trådskaparen veta vad folk har råkat slänga in i sina tvätt- och diskmaskiner. En annan vill veta om det är någon som har muckat med en kändis och i så fall vilken. Vad är egentligen ett verb och vad ska en göra om en råkat komma över Sveriges, eller kanske världens, största frukostflinga? Allt det här och mycket mer kan du läsa om i den här boken.
 
Det är så klart inte bara rolig läsning, ibland blir jag mörkrädd av att läsa de rasistiska och homofoba åsikterna som frodas på Flashback.

 Snille & smak är utgiven på finfina Galago förlag och de som skrivit är komikerna och programledarna (bland annat) Valle Westesson och Kringlan Svensson. Du kan reservera den här. Och om du blir sugen på att ta det hela till en helt ny nivå, kan du ju alltid surfa in på Flashback och kolla in tråden ”Snille & smak.” Tanken är så supermega-meta att det nästan svindlar, eller hur?

 

fredag 29 november 2013

Intervju med läsambassadören

På Bokmässan i år utnämndes Johanna Lindbäck till Sveriges Läsambassadör. Eller mer specifikt läsambassadör för barn och unga i Sverige. Johanna är författare, och har skrivit en massa bra böcker; bland andra Saker som aldrig händer, Min typ brorsa och nu senast Vi måste sluta ses pådet här sättet.

Vi passade på att ställa Johanna, som numer alltså har ett av de viktigaste jobben i Sverige, några frågor om vad hon gör och vad hon tycker om.

Varför har vi en läsambassadör för barn och ungdomar i Sverige, och vad gör en sådan?
-  Tjänsten kom till som ett försök att göra något åt att barn och ungdomar i Sverige läser mindre och sämre än förut. Det finns ingen beskrivning att jag måste göra exakt det och det, utan jag lägger upp en plan i samråd med Kulturrådet. Johan Unenge (som var den förra läsambassadören) har jobbat mycket mot bibliotek och idrottsrörelsen och det fortsätter jag med, och sen vill jag också komma ut i skolor och på lärarutbildningar för att prata om läsning. Som läsambassadör riktar man sig mot vuxna och försöker via dem få unga att läsa mer.
 
Hur menar du att du ”riktar dig mot vuxna för att nå ungdomar”?
- Det pratas ju mycket om att killar inte läser böcker, och medan det är otroligt lätt att hitta kvinnliga förebilder som läser (eller håller på med kultur) är det svårare att hitta manliga. Det är inget som män och killar ska hålla på med helt enkelt. Just av den anledningen vill jag få hela skolpersonalen att läsa!

Läsfärdighet är så viktigt för precis alla ämnen att det inte bara handlar om tre lektioner svenska i veckan och den läraren som undervisar i det. Är du dålig på att läsa fattar du inte lästalen i matte, till exempel. På grund av det så borde ju verkligen alla lärare jobba för att eleverna ska bli bättre.

Okej, det låter ju kick-ass, så nu vill vi också veta lite mer om dig och vad du gillar! Vad tycker du om att läsa/lyssna på/spela när du ska slappna av? - Hmm, jag läser nog något då och lyssnar bara på tystnaden. Vad jag läser spelar faktiskt ingen roll. Det kan vara deckare eller något annat "hektiskt", det funkar iallafall. Men bästa avslappningen tycker jag är att träna. Åka och simma, gå på yoga, eller gå ut i skogen.

Vad tycker du om att läsa/lyssna på/spela när du ska bli pigg och energisk?
- Hiten med Avicii, Wake me up, eller vad heter den? Den som är med i viasat-reklamen. Jag ÄLSKAR den låten just nu.

Vart hängde du mest i tonåren - på biblioteket eller fritidsgården?
- Definitivt bibblan, jag var aldrig på fritidsgården.

Vad tror du att du kommer att vara nostalgisk över när du är 70?
- Åh, herregud... Kanske allt man kunde göra fysiskt obehindrat? Eftersom jag gillar att träna alltså.

Tack Johanna, och lycka till under de här två åren, vi står bakom och peppar!

måndag 25 november 2013

Mystiskt, mystiskt...


Vendela, som boken Månfågel av Ingelin Angerborn handlar om, är en vanlig tjej. Hon saknar sin kompis Minna, som flyttat till England, och drömmer om den snygga musikerkillen Gabriel. Hon känner sig ensam och skriver ett brev som hon lägger under en sten nere vid ån. Vendela tänker inte mer på det tills hon en dag får ett mystiskt brev i brevlådan. Det är skrivet med en konstig skrivstil, har ett väldigt gammalt frimärke och har ett gammalt språk som ingen skulle använda idag. Det är underskrivet med Wilhelm Silveus men Vendela tror att det hela är ett skämt av hennes konstiga granne Cornelia. Trots allt skriver hon ett nytt brev och lägger under stenen nere vid ån. Och hon får svar igen – hon kikar ut i trappuppgången för att se vem som lämnat brevet men det är ingen där. Det hela är väldigt konstigt tycker Vendela. Och varför följer en koltrast efter henne och sjunger sin sorgliga sång? Vad är det som pågår?


Det här är en vacker och lite tragisk historia med övernaturliga inslag och jag tyckte mycket om den. Man blir verkligen nyfiken på de där breven och vem det är som egentligen skrivit dem.

torsdag 21 november 2013

En bok man inte vill ska ta slut


Det finns böcker som man verkligen inte vill ska ta slut för man så gärna vill veta hur det går. Det här är en sådan bok. Den heter Elias bok av Magnus Nordin (låna här) och är första delen i en planerad serie. Den utspelas efter vad som kallas Utbrottet – en sjukdom som spridit sig och förvandlat människor till kringhasande, blodtörstiga zombies. Vi möter syskonen Elias och Emma som kämpar för att överleva ensamma. Det är kallt, misär och de äter den mat de kan hitta, som gamla konservburkar. De kan inte sova på natten för det är då zombiesarna ger sig ut på jakt efter människor. Men en natt i ett torp blir Elias så trött att han somnar trots att han ska hålla vakt. Han ser varelser, eller zombies, komma mot torpet och han vet att de inte kommer ha några problem att ta sig in genom fönster och dörrar.  Han tittar i alla fönster och de kommer från alla håll. Hur ska de klara sig?

Spännande och lättläst med fina bilder om två syskon som lever i en öde värld befolkad av människoätande zombies.

torsdag 14 november 2013

The kids are all right

Det verkar finnas en antydan till en ny trend i ungdomslitteraturen, och den gillar jag. Det har nämligen börjat dyka upp andra karaktärer än gruppen ”de vanliga” och gruppen ”stereotyper”. 

Vad menar jag med det? Jo, att för det allra mesta så består en berättelse utav några karaktärer som återfinns nästan i alla böcker; dels de som bara är de ”vanliga” personerna, oftast den/de som boken handlar om. Och runt omkring dem brukar det finnas lite olika typer, du vet, den hårda killen/ligistgänget, någon mobbad tjockis, någon snygg tjej och hennes gäng som äger skolan, och så vidare.

Och till slut blir ju det här skittråkigt. För alla tillhör inte några av de grupperna, och det gör att det finns väldigt många sorters personer som finns i det verkliga livet, men som aldrig får synas i litteraturen. Men. Nu tycker jag som sagt att det känns som att det kanske börjar bli en liten ändring på det.

De här personerna skulle nog förut ha ingått i gruppen ”mobbade” eller ”störande” ungar, eller kanske inte fått bli omskrivna alls. Men plötsligt får de synas, finnas, och får bli riktiga människor. Tre bra exempel på sådana personer och böcker är;
1. Förr eller senare exploderar jag, om 17-åriga Hazel som har en obotlig form av cancer, och försöker låta bli att skaffa vänner, för att ingen ska behöva sakna henne när hon dör. Det är en ledsen, rolig, knäpp och nära berättelse om hur Hazel och hennes omgivning hanterar sjukdom och dödlighet, men också livet.

2. Mitt bultande hjärta om Amanda som är 14 år och är sport- och idrottsintresserad men som en dag plötsligt faller ihop och måste åka till sjukhus – och där får reda på att hon har ett hjärtfel. Hela hennes värld ställs upp och ner. Vad för liv har hon nu, kan hon inte leva och göra saker som hon gjorde igår? Och hur kan de kalla det fel att ha ett ”för stort hjärta”?


3. Jag är ju så jävla easy going handlar om Joanna som har ADHD, är impulsiv och pratig, och skitjobbig enligt hennes polare. Att ha ADHD passar liksom inte en tjej, det förstår hon att folk tycker, och Joanna försöker desperat att kanalisera all sin energi och sina ständiga ”40 kanaler i huvudet” mot något, hitta något som kan lugna henne och göra att hon kan bete sig ”som vanligt folk”.

Tre tonåringar. Tre personer med olika problem som sällan får utrymme i litteraturen. Men i de här böckerna får de komma fram och bli människor; individer med verkliga berättelser, och inte bara någon ”handikappad unge” i bakgrunden. Det gillar jag som fan. Och hoppas på fler böcker i samma stil.



måndag 11 november 2013

Dansa som en fjäril


Nu till en bok för er som gillar boxning. Den heter Mästaren av Alan Gibbons och handlar om Ali som är tolv och brinner för sin boxning. Hans största förebild är den gamle världsmästaren Muhammed Ali som en gång i tiden vann världsmästarbältet flera gånger. Ali är en duktig boxare och bokens höjdpunkt är att han ska gå match mot områdets bästa boxare Chris Keane för att se vem som blir distriktsmästare. Keane är en rasist som en gång knuffade av Ali från hans nya cykel och snodde den. Matchen ska gå i Keanes träningslokal och han kommer ha publiken med sig. Det kommer bli tufft för Ali men med hjälp av sin tränare Jerry och minnen av Muhammed Alis matcher gör han sig redo för titelmatchen!
Det här är en lättläst boxningsbok med mycket bilder. Det är spännande och man undrar om Ali kommer lyckas slå Chris Keane som både är större och slår mycket hårdare än han.



Obligatorisk boxningsvideo:



torsdag 31 oktober 2013

I väntan på den storm som inte kom

Vad hände med den där stormen alla snackade om? Inte nåt. Lite löv som blåste runt men mer blev det inte. Vill man däremot ha ett oväder värt namnet ska man kolla in Day after tomorrow (låna här).

måndag 28 oktober 2013

Att bli bortgift mot sin vilja


 


Boken Bortgift av Simonette Schwartz (låna här) handlar om killen Jino som tillsammans med sin bror Eli får en resa till Kurdistan av sin mamma över sommaren. Hon vill att de ska återknyta kontakten med sina kurdiska rötter. Han är inte så sugen men åker ändå ner. De möts på flygplatsen av sin faster och de åker till en liten by. I byn träffar han släktingar och får reda på saker om sin mamma som han aldrig haft en aning om. Men det som får allt annat att blekna är Alin, en kurdisk tjej som är olik alla svenska tjejer Jino har träffat. Jino har en tjej hemma i Sverige men kan inte låta bli. De träffas i hemlighet men en dag blir de upptäckta och både Jinos och Alins släktingar kräver att de ska gifta sig. Jino får panik och vill inte alls gifta sig! Han vill åka hem till Sverige men flygbiljetterna går inte att boka om. Vad ska han göra? Och vad händer med Alin om han sticker?

Lättläst och intressant om kärlek, traditioner och en kille som ställer till det både för sig själv och andra.

fredag 25 oktober 2013

Tips från vår PRAO

Den här veckan har vi haft en prao som heter Samir. Här kommer hans tips på ett bra TV-spel:


JAG TIPSAR OM FIFA 14 FÖR ATT DET E SKOJ OCH MAN KAN SPELA ONLINE

MAN KAN KÖRA ,ULTIMATETEAM,KARRIÄR OCH TUNERINGAR  DET E JÄTTE BRA GRAFIK.  DET E TIPSAR JAG E ER OM!

Spelet på spelutmaningen

På de spelutmaningar jag ska ha under höstlovet kommer vi att spela Tumble. Det går ut på att man ska slå en tärning med olika symboler och sedan plocka delar med den angivna symbolen från ett torn. Får man till exempel en stjärna plockar man en stjärna från tornet. Den som välter tornet förlorar. Enkelt va?

tisdag 22 oktober 2013

Skräckmanga!

Hörni, snart är det Halloween, skräck- och spökhelgen framför alla. Library Ninjas är så klart inte sena att haka på skräcktemat och tipsa om det skräckigaste skräckiga som går att uppbringa. Först ut är den fantastiska mangaserien Uzumaki (eller Spiralerna) av japanen Junji Ito.

Spiraler, spiraler, överallt spiraler...
En liten by vid den japanska kusten hemsöks av en förbannelse. Det är inget spöke eller ande eller så, utan spiraler. Överallt dyker de upp, spiralerna. I naturen finns de ju redan men snart dyker de upp hos byborna själva och infiltrerar deras tankar. De tränger sej in i minsta molekyl och infiltrerar människornas innersta väsen.

Teckningarna är fina, detaljerade och ibland groteska, och det är lätt att dras in i berättelsen och följa det psykologiska spelet mellan karaktärerna när vansinnet tar fäste och eskalerar. På det viset blir läsningen också en slags spiral som man som läsare på ett effektivt sätt sugs in i.

Japaner är världsbäst på skräck och Uzumaki är inget undantag. Det är mörkt, bisarrt och genomgående obehagligt. Serien finns i två delar, och du kan reservera dem här och här. På bibblan hittar du böckerna bland vuxenserierna.

Jag lovar, du kommer du aldrig mer att se en snigel på samma sätt igen (moahahaha *spöklikt skratt*).

måndag 21 oktober 2013

En vecka till höstlov!

Om bara en vecka är det höstlov och då händer det en massa kul på Biskopsgårdens bibliotek. Man får chansen att försöka spöa mig i mina spelutmaningar, vi kommer ha work shops i origami och serietecknande och det finns som vanligt mängder av böcker man kan låna till de där mysiga läskvällarna när regnet smattrar mot rutan!

måndag 14 oktober 2013

Håll dina vänner nära och dina fiender närmare


Jag är en tvättäkta fantasynörd och Joe Abercrombie är en av mina absoluta favoritförfattare. Han skriver alltid mörka och blodiga historier med mycket svart humor och färgstarka karaktärer. En god fiende (låna här) är inget undantag.

Huvudpersonen heter Monza Murcatto och är general för en armé av legosoldater för storhertigen Orso i landet Styria. Problemet är att den lätt paranoide hertig Orso fruktar att Monza tänker ta över tronen då hon är poppis bland folket. För att förhindra det låter han hugga ned Monza och hennes bror. Men nöjer han sig med det? Nej, han kastar ut dem för ett stup för att vara verkligt säker på att de är döda. Tji fick han. Brodern dör men Monza överlever om än svårt skadad. Nu har hon bara en sak att leva för: att hämnas på de sju personer som utförde mordet på brodern och även försökte mörda henne.

För att lyckas köper hon en samling udda personer som skall hjälpa henne: en alkoholist, en lömsk giftmördare, yrkesmördare besatt av siffror, en barbar och före detta legosoldater. Jakten på de sju personerna för henne och hennes grupp över hela Styria och uppgiften är inte helt lätt. Det blir mycket action med blod som skvätter och huvudpersonerna är minst sagt en färgstark samling personer.

Fantasy när den är som allra bäst. Stick iväg och läs nu!

söndag 13 oktober 2013

En ny Jägerfeldt… ÄNTLIGEN!



Joannas liv är allt annat än enkelt. Med en apatiskt deprimerad pappa och en mamma som vägrar släppa sin misslyckade författarkarriär, befinner sig Joanna i en skriande fattigdom där slitna kläder och kurrande mage är vardag. När fattigdomen dessutom inskränker på hennes medicin, som hon behöver för att betvinga sin ADHD till någon form av ordning, börjar tillvaron urarta. Särskilt viktig är medicinen nu. Nu när Joanna äntligen börjat få kontakt med den coola och fantastiskt vackra Audrey. Desperata lägen kräver drastiska lösningar och en plan börjar smidas om hur Joanna skall kunna lura skolans smågangster på en knarkaffär.

Jenny Jägerfeldts senaste roman Jag är ju så jävla easygoing är en fartfylld och bullrigt charmerande ungdomsskildring i jagform. Historien kan tyckas spretig, men i och med att det är en person med koncentrationssvårigheter och bristande impulskontroll som berättar så understryker och förstärker snarare den yttre handlingen känslan av hennes inre kaos. Språkets mustighet med mycket svordomar, engelska uttryck och hastiga växlingar bidrar också till att ge färg till denna sprakande skröna.

Ofta upplever jag att ungdomsskildringar ger ett ganska stereotypt persongalleri. Därför känns det väldigt befriande att Jägerfeldt återigen lyckats med konststycket att erbjuda en komplex och oförutsägbar hjältinna som lika ofta skapar frustration som beundran hos läsaren.  Nyansskillnaderna finns även i bokens tema där det nattsvarta lättas upp och görs begripligt med hjälp av humor och träffande vardagsbetraktelser. Boken är kort och gott jävligt easy going.

tisdag 8 oktober 2013

Torslanda bibliotek stängt!

Tyvärr måste Torslanda bibliotek hålla stängt ett tag! Vi har fått problem med fukt och mögel.

Under tiden kan du lämna, låna och hämta reserverade böcker på Trulsegårdens bibliotek. Det biblioteket finns i Trulsegårdsskolan, busshållplatsen är Skra Bro.
 
Trulsegårdens biblioteks öppetider är:
 
mån-tor 10-19
fredag 10-15
 
Man kan också lämna och låna böcker på alla folkbibliotek runt om i Göteborg. Här kan du se en lista över alla bibliotek i Göteborg.
 
 Mer information kommer så snart vi vet vad som kommer att hända.
 
Vi i personalen känner ungefär så här just nu ....

torsdag 3 oktober 2013

Alien attacks!

Böcker om utomjordingar brukar vanligtvis inte vara my cup of tea, men jag har nyss läst två böcker som gör att jag tror att det kanske bara beror på ovana.

Enders spel är en sci-fi-roman ifrån 1980-talet där huvudkaraktären Ender lever i en tid då Jorden – eller snarare människorna – legat i kring med utomjordingar ifrån en annan galax i över 80 år. För att försöka vinna detta kring sker en genetisk manipulation; de styrande på Jorden försöker avla fram barn som förhoppningsvis ska vara mänsklighetens räddare. Och genom tester visar sig Ender vara det Stora Hoppet, han är kanske mänsklighetens sista chans. Därför tas han vid ung ålder ifrån sina föräldrar och drillas hårt i en militärskola för lovande barnsoldater; en värld där ingenting spelar någon roll förutom att vinna det kommande stora sista slaget.

Boken är som nämnt skriven på 1980-talet, men har nu kommit ut i nyutgåva därför att den även kommer som biofilm i höst. Jag tycker boken känns ovanligt ”ny” för att vara ”gammal” science fiction; den har inga löjliga eller omöjliga (?) framtidsvisioner utan känns väldigt verklig. En rolig detalj är att de ”plattor” som beskrivs i boken att alla använder för att arbeta med, skriva foruminlägg på något som liknar Internet, eller spela spel på, är oerhört lika det som är dagens surfplattor!


Den femte vågen är å andra sidan en rykande färsk dystopi; den startar dagen då De andra anländer, och först tror alla människor att det är något som liknar ”de vänliga marsianer” som vi alla sett på film och TV som dyker upp; för att lära människor nya sätt, kanske rent av för att rädda mänskligheten. Det visar sig vara fel. De har kommit för att utrota oss.

”Efter första vågen finns bara mörker. Andra vågen överlever bara de som har tur. Tredje vågen överlever bara de som har otur. Och när fjärde vågen har passerat finns bara en regel: lita inte på någon.” Den här boken har många snabba och otippade vändningar, man blir överraskad gång på gång och det går inte att räkna ut hur den ska sluta. Det är härligt!

Gemensamt för båda böckerna, som var bland de saker jag tyckte bäst om med dem, är att de båda har originella syner på vad som är ”utomjordingar”/De andra. Inga fåniga gröna marsmänniskor som nästan ser ut som människor och inga slemmiga jätteinsekter. Istället är det nydanande och intressanta exempel på De andras fysik/utseende och deras psyke och intelligens. Tumme upp för dessa böcker!

måndag 30 september 2013

En kort mardröm


I boken Mardrömskortet av Catherine Johnson (låna här) får man en kort, lättläst skräckis som är som en bra skräckfilm, där det är en känsla av spänning och obehag som kommer krypande utan en massa blod och inälvor som flyger.
I början av boken får man reda på att Minas bästa kompis Sara är försvunnen. Hon är verkligen bokstavligen spårlöst försvunnen och ingen vet vart hon har tagit vägen – ingen utom Mina. Men hennes berättelse är så otrolig att ingen tror henne. Den börjar med att Sara får en tarotkortlek av sin moster. Tarotkort är speciella kort som används för att spå. Sara tar med den till skolan och spår på skoj de populära tjejerna i skolan. Men det roliga tar snart slut och spådomarna blir sanna. Sara börjar vara frånvarande från skolan och ser trött och sliten ut. Uh oh - vad är det som händer? *skräckfilmsmusik*