Bokdöden

En bok som jag tänkt jättelänge att jag ska läsa ”någon dag” är Rachel Wards Döden i dina ögon. Nu har det äntligen blivit av, och fort gick det.

Jem beskriver sig själv som ”en av de där ungarna ingen vuxen eller lärare vill veta av”, och för att underlätta för dem håller hon sig oftast undan, både från sin fostermamma och från skolan. Hon tycker inte om att vara nära folk, vill inte se dem i ögonen. Men inte för att hon är blyg, utan för att hon i folks ögon kan se datumet då de kommer att dö.

En dag befinner sig Jem tillsammans med en kompis i Londons centrum, och plötsligt när hon tittar upp på personerna runt omkring henne ser hon att de allihop har samma dödsdatum i sina ögon. Och att det är dagens datum. Hon och hennes vän flyr från platsen, och bara en stund senare dör människorna de just stod bredvid i ett terroristdåd, dödade av en bomb som sprängdes.

Ryktet sprids om de två ungdomarna som sprungit från platsen just innan bomben sprängts, och plötsligt är Jem och hennes kompis efterlysta, misstänkta för terroristdåd. De bestämmer sig för att fly.

Boken var väldigt spännande, och jag hade redan innan den var slut bestämt mig för att jag skulle fortsätta med uppföljaren (som heter Arvet), när plötsligt, de sista 10 sidorna förvandlas till – platt fall. Efter att jag gråtit mig genom crescendot som jag trodde var slutet, kommer det plötsligt 10 sidor av… skit. Skit som jag inte alls ville ha med. Som förtar all spänning och den härliga ”slut mitt i”-känslan, och plötsligt vet jag inte om jag har lust att läsa nästa bok. Suck. Jag måste fundera ett tag.